28 november 2012

Jaga timmar?

2012 börjar närma sig sitt slut. Säsongen är sedan länge över, medan grundträningen för 2013 varit i gång flera veckor.

Träningsmängden i år har ökat avsevärt, så också rehab/styrketräning, i jämförelse med fjolåret. Nu bestämmer december månads träning hur många timmar 2012 slutar på. Jag vet av erfarenhet man inte ska hålla på och jaga timmar meeeeeeeeeeeen nu är det ju så jag ligger hyfsat bra till för att kliva över 500 på ett år, OM jag spurtar på ordentligt:)

Tränade timmar fram tills nu. Det betyder att jag måste klämma in 65 h 11 min och 19 sekunder träning på 34 dagar. I vanliga fall ett ganska omöjligt uppdrag med 7-19 jobb (37,5-40h veckan) och 7-8 timmar restid i veckan. Nu är det ju så det vankas jul och julledighet. Den 20 december - 7 januari är det jobbledigt. Så då är tanken att köra en "förbjuden" timjakt (följ inte mig ni andra, det är bara dumheter)!

Enligt mina beräkningar behöver jag alltså snitta 1 timme och 56 minuter fram till nyår. Så om jag håller mig runt 10 timmar i snitt tills jag går på julferie har jag cirka 35 timmar kvar, på 1,5-2 veckor. Får hoppas på bra skidföre, så det kan tillbringas många mil i skidspåren om den planen ska hålla. Förra året sprängde jag 400 timmars gränsen med 30 minuter. Det kommer betyda en ökning med nästan 25% av fjolårets träningsmängd om jag spräcker 500 gränsen i år. Då bör det noteras ned att i år har jag hittills tränat 24 h 55 min rehab samt 30 h 12 min styrketräning. I fjol var den mängden bara 25 timmar och 30 minuter med styrketräning. Bara där har jag ökat med 5 timmar styrka och 25 timmar rehab (som jag gärna sluppit).

Löptimmarna är ungefär densamma medan jag ökat på cyklingen från ca 152 timmar till 174 (så långt). Kände mig i bättre slag i fjol på cyklingen men det tror jag har och göra med för lite hårda intervaller i år på grund av min mystiska skada, uthålligheten har förbättrats men inte powern i benen. Den jobbar jag hårt med nu i vinter. I går var nämligen första gången jag köra tröskelintervaller (dessutom 4 x 10min) som jag INTE fått ont i höftböjaren och ryggen. Har fortfarande ont när jag sitter still men det har jag ju levt med i över 1,5 år nu så jag kan härda ut ett tag till.

2012 års träning fram till 27 november
2011 års träning

/Tobbe


16 november 2012

Semester = träningsläger, INTE vice versa

Dags att redogöra varför man tar en semester i november. Jo ekvationen är enkel, semester = träningsläger, där träningsläger kräver variablerna tid och träning. Så vad bättre passade det åka ner till Gran Canaria för att smiska backar i 30 graders värme? Inget, just det, jag tänkte väl det:)

Hade äran och få med mig två snabba ner, youngmultisporters egen mean machine, Martin Holmstrand och min snabba cykelpolare från Härrljung (numera Oslo), Cimon Johansson. På måndagen den 5 november satte vi oss på andra rundan av Norwegians flygavgångar ner Gran Canaria från Karlstad. 6 långa timmar i flyg är ju inte direkt upphetsande men det lindrar när Norwegian erbjuder gratis internet i sina flygplan. Vi alände runt klockan 01.00 lokal tid till vårt bungalowhotel, Maspalomas Lago. Klampade in på hotellet och det första Martin noterar är att gubben som sitter vid informationsdisken kikar på helt andra grejer än barntillåtet, vi nöjer oss med att säga så.Went to bed zzzZZZzzzZZZ.....

Blev en liten omväg till cykeluthyrningen, men vad gjorde det?
Tisdag:

Passade på och ta en riktigt sovmorgon, 08.00 :) innan vi traskade in mot Playa del Inglés. Bommade närmsta vägen lite och fick gå en extra turistsväng innan vi kom fram till Free Motions cykeluthyrning. Vi hade förbokat cyklar så det borde ju ha gått snabbt. Men av tidigare erfarenhet (december 2010) vet jag det inte är någon skräll direkt om man får vänta en hel del extra. Efter drygt 45 minuter kom vi ändå iväg, om än dock gående, eftersom vi glömt pedalerna i bungalowen.

Vi siktade på en tur runt 6 timmar. Efter drygt 2 timmar och stekande hetta i solsluttning, med motlut hela vägen, stannade vi till för ett kort energistopp i San Bartolomé. En 33cl cola och en isglass för min del.
San Bartolomés branta kullerstensgator
Drog sedan vidare mot Gran Canarias topp, 1949 möh, som tog oss ytterligare 1,5 timme. Där uppe var det betydligt svalare, runt 15 grader istället för 30 grader som det var längre ner.

På toppen
Med windchillen på väg ner sen fick både fingrar och tår sig en rejäl dos med kyla. Jag hade spanat in en väg på kartan som såg ut och kunna vara riktigt rolig med serpentinkurvor utför. 8 kilometer ner senare stötte vi på patrull, i form av en grusväg, så det var bara och vända upp igen. I slutet av av den stigningen kändes det som Martin ökade takten för att känna lite på mig. Han missade en växling och jag gled förbi. Jag sak inte säga jag gjorde en Contador men jag tänkte ju ändå, ska jag vänta och köra tillsammans sista biten eller ska jag ta chansen. Jag tog chansen, ökade farten lite till och hamrade på till toppen solo. Känns alltid skönt att få känna sig stark, bra för hjärnbalken. Sen väntade över en timme med utför (och lite uppför).
På väg hem efter en lång dag. Solnedgång!
Ruskigt roligt och köra om bilar på alla serpentinvägar. Hängde på en bil som körde om en annan i över 70 knyck, får då se en motorcyklist försöka tränga sig om mig samtidigt. Hur tänkte han? När han väl passerade, gestikulerade han vilt (även hans brud som satt bakpå) och sparkade åt sidan, som om han skulle sparka omkull mig. Kände jag inte kunde släppa styret i den farten för att hytta tillbaka. Det var ju ändå han som hade försökt köra om mig när jag själv höll på att köra om. Fick reda efter vi kommit ner han gjort samma sak när han kört om Cimon och Martin innan mig, conclusion: Ett jävla pucko!



Avslutade dagen med möte och middag på Playa del Sol med Mats Andreasson och Marie Plosjö (mer om det mötet tar jag vid ett senare tillfälle).

Passets data:


Datat på GPS:en skiljer sig helt klart från de cykeldatorn på styret visade:
Distans: 123 km
Rulltid: 5 h 44 min
Medelhastighet: 21,52 km/h
Maxhastighet: 73,66 km/h

Enligt garmin connect körde vi 3086 höjdmeter och enligt Strava 4242. Fråga mig INTE hur det kan vara så, nog för jag läst GIS men de här programmen behandlar samma datafil men får olika resultat.

Är nog så enkelt att GPS:en inte riktigt hänger med i bergen riktigt och "genar" lite i de skarpa kurvorna.


Onsdag:

Tog en liten sovmorgon innan vi gav oss av längst med "platten" vid kustremsan. Det är inte direkt platt när vägen går upp och ner i ravinerna bort mot Puerto Mogan, men det finns inte många vägar utan backa på Gran Canaria. Stannade för en burkcola i Puerto Mogan efter 30 kilometer, sen bar det iväg: upp, upp, upp och upp. Först lätt sluttande ett bra tag, plötsligt, bäääääääm! Det kommer en solbränd snubbe i rövlång hästsvans och bankar om oss i spurttempo nästan. Vi körde ju vårt distansrace och så vi lät han gå. Han måste ju köra intervaller tänkte vi högt. Såg honom sedan i nästa by gå in på en fika. Jaha, okej han körde nog intervaller. Sen började kanske den finaste stigningen på hela Gran Canaria (utan att ha varit överallt kan jag nog påstå det ändå). Från Pie de la Cuest upp till sjön La ninas.

Steker på rejält uppför Gran Canarias kanske finaste klättring.
Fin asfalt hela vägen upp.

Nästa 10 kilometer och runt 700-800 höjdmeter, smaka på den ni! En bit upp i den backen får Martin pumpa sitt bakdäck för femtielfte gången, pyspunka skulle det visa sig. Då kommer hästsvanssnubben igen i ett vansinnigt tempo. Cimon kommenterade:
-Skulle jag försöka hänga på honom skulle jag vägga efter 200 meter för fan!
Så vi fortsatte i distanstempot till toppen för att slänga i oss ytterligare en burk cola från en handlare som stod och sålde sprit, nötter, frukt mm.
Vi var ganska ensamma. Men såg på shotglasen i soporna han haft fler besöker innan
Sen skickade vi på ner mot Soria, en ruskigt liten väg med helt annan asfaltkvalité än den vi just klättrat upp på. Här fick man hålla tunga rätt i mun, brant som satan var det också. Sen var det bara att "rulla" hem när vi väl hade kommit ner i dalen. Avslutade med käk vid stranden.



Passets data:


Enligt cykeldatorn:
Distans: 105 km
Rulltid: 4 h 34 min
Medelhastighet: 22,96 km/h


Kör en uppdelning av resan, så det här blir del 1. Håll ut, så kommer del 2 inom kort.

/Tobbe


13 november 2012

Bra start på veckan

Skickade följande sms till Jonas vid lunchtid igår: "..........måndag?"

Jonas förstod direkt att det var benkränkarmåndag jag syftade på och var inte sen att haka på. Även Peter gjorde oss sällskap denna gång.

Började med lite löpning på bandet för att väcka kroppen och då i synnerhet benen. Sedan tog ett pass fyllt av hets, primalljud och ansträngda ansiktsuttryck vid. Jag gjorde ett försök att filma Jonas när han maxade i bensparkmaskinen men han höll sig hyfsat sammanbiten och bjöd inte på några roligheter.
Just bensparkmaskinen och benpressen var väl de övningar där det hetsades mest. Vi lyckades alla tre pusha våra gränser och köra sista setet med samtliga vikter som fanns att tillgå på bensparken. Benpressen hade lite fler vikter så där finns det lite att jobba på men skam den som ger sig.

Träningsvärk idag? Jadå men inte så illa som det kändes igårkväll och det berodde nog mer på Borzov-stegen än benpressandet.

Dagens pass blev återigen en vända till gymmet men denna gången för att de överkroppen en duvning. Idag var det Peter som fick hålla i taktpinnen och såg till att det inte blev någon vilsam kväll direkt.
Passet började med lite vanliga styrkeövningar, övergick till några av Peters mer ovanliga brottarövningar och avslutades med 8st 2-minutersintervaller där vi körde varannan paddelmaskin/stakmaskin. När passet var över var jag helt skakis. Då var det skönt att komma hem till en nylagad middag och bara slå sig ner och greppa gaffeln.
Överkroppsstyrka är väl kanske inte min bästa gren så det är ju tur att bänkpress inte ingår i så många multisporttävlingar...

//Olof

11 november 2012

Weekend warrior

En händelserik helg är till ända. I lördags var det dags för deltävling nr två i värmlandsserien i cyckelcross. OK Tyr arrangerade och platsen för slaget var Tugelite på Skåreberget. Jonas hade efter en massiv övertalningskampanj lyckats få mig till startlinjen trots en total avsaknad av tävlingsmotivation.
För att få lite tid i sadeln passade jag på att möta upp Jacob Björklund i Skattkärr då han cyklat från kristinehamn för att vara med i tävlingen. Så väl på startlinjen visade cykeldatorn på 3 mil och det var verkligen tur det. På morgonen kändes benen som sylt så den väl tilltagna uppvärmningen fick iaf bort det värsta.
Tävlingen... Ja vad ska man säga.. Nio vuxna "män" på en lerig gräsmatta :) Jag tog det hyfsat lugnt och låg efter ett varv långt(nästan längst) ner i fältet men tuffade på och fick in snitsen på de leriga partierna allt eftersom innan jag rullade i mål som 4:a.
Jag hade inte kört så mycket terräng på crossen tidigare så jag fick helt enkelt lära mig allt eftersom.
 
Smutsiga hojar

Lite söligt var det...

Tävlingen gick ju inte spårlöst förbi direkt.. :)
Mer bilder från tävlingen hittar du HÄR

 Idag var vi ett gäng från multisportklubben som samlades sjukligt tidigt med mina mått mätt. 08.00 på paddelklubben innebar att jag fick kliva upp betydligt tidigare än vad jag skulle gjort utan väckarklockan.
Vi lastade bilarna och åkte till Ångsågen på Brattforsheden. Sedan paddlade vi i knappt 3 timmar till Brattfors, hoppade ur kajakerna och sprang knappt en mil tillbaka till bilarna över de glesa tallhedarna.
En översvämmad å
Siri var nöjd efter avslutad paddling

Carling springer som Flash Gordon

//Olof

6 november 2012

Är det viktigt att mäta sig?

Ja, det tycker iaf jag.

Ikväll när jag var ute och sprang intervaller(eller snarare under nerjoggingen efteråt kanske) funderade jag över det här med att mäta km/h, kilo, min/km, puls, km, höjdmeter mm.

En del säger t.ex. "jag tränar aldrig med klocka" eller "jag gillar inte att mäta mig". Det stämmer verkligen inte in på mig, jag tränar ALLTID med klocka/gps och oftast pulsmätare. På de lugnare passen är de väl egentligen inte så nödvändiga utan mer för att det är kul att veta hur långt/högt man cyklat, sprungit eller paddlat.
På de hårdare passen däremot utgör de iaf för mig en nyckelfunktion i att kunna pressa mig själv till nya nivåer i min träning. En del tycker att det är "lite väl mycket triathlon" att använda pulszoner i sin träning men när det finns vetenskaplig forskning som pekar på fördelarna med vissa typer av träning så känns det ju lite dumt att inte nyttja sig av detta.

Suunto Movescount
Kvällens fartkurva, "jämna och fina" intervaller
Om man tar kvällen pass som exempel. Det är då löpning det gäller och efter en ordentlig uppvärmning skulle jag springa 8st intervaller á 3 minuter. Eftersom jag vet ganska precis var min fartkapacitet på ett sådant upplägg ligger(jag har kört det flera gånger tidigare) så använder jag snittfarten i den aktuella intervallen för att hålla koll på att jag inte "softar" eller ger efter för kroppens önskan att sänka farten.

Visst man kan ju köra utan gps och köra "nästan så hårt man orkar", har man en grym fartkänsla och stor rutin kanske man löser det ändå. Jag gillar iaf att kunna pusha mig själv mot klockan för att flytta mina gränser.

Skulle jag aldrig mäta mina tider skulle jag ju heller aldrig veta om och hur mycket jag förbättrat mig. Min tid på 21/10/5/2km slätlöpning är ju som enskild händelse inget som är extremt avgörande för min prestation som multisportare, men ger ändå en hint om hur den fysiska kapaciteten utvecklas. För att få bra mätvärden måste man ju ha en standardiserad sträcka/terräng som är lika varje gång.

De flesta som tränar på gym håller ju koll på vilka vikter man har på de olika övningarna och hur många repetitioner man kör, för mig är det lika självklart att hålla koll på hur fort jag springer/paddlar/cyklar.

Vad tycker ni andra där ute? Är det viktigt att mäta sig eller hur håller du koll på din fysiska status?

//Olof

4 november 2012

Sunne tur och retur

Igår var det SM i cykelcross utanför Selma Spa i Sunne. Eftersom mina gode vän och träningskollega Jonas Evaldsson skulle köra i H30-klassen var vi några som kände ett ansvar att åka upp och stött honom på de vattensjuka gräsmattorna .
Hur tar man sig då bäst till Sunne, jo på cykel såklart... Vi var inte mindre än 8st som samlades vid Netto kl 10 och rullade iväg norrut via Apertin, Nilsby, Östra Ämtervik för att efter ca 62km nådde Sunne.
Där blev det paus på Sibylla innan vi fortsatte till dagens cx-event. Johan Fryksenius och Olof Hagliden hade lite tightare schema och hade inte tid att stanan och kolla utan cyklade direkt hem igen fast via Olsäter istället.

För att överraska Jonas hade vi förberett ett lakan med Jonas namn sprayat i stora bokstäver. Så med detta till hands tog vi plats bredvid banan och agerade fan club under det mycket slitiga racet. Jag kände själv inget större sug efter att cykla på de blöta gräsmattorna utan var nöjd med valet att stå bredvid :)


När det var dags att bege sig hemåt var det bara jag, Tobbe och Anders Schnell som återstod av klungan och nu bjöds vi dessutom på lite lagom motvind och regn för att göra hemresan lite av en ny dimension. Vi visste redan vid avfärd att vi inte skulle hinna hela vägen hem innan det blev mörkt så vi trampade på bra för att iaf hinna så långt som möjligt innan det blev becksvart.

Ungefär vid Grava kyrka öppnade sig himlen och regnet fullkomligt öste ner så det blev till att bita ihop ordentligt sista milen hem.

Klockan stannade på drygt 13 mil och 1040 höjdmeter innan jag hängde in hojen för kvällen. Hyfsat backigt mellan Kil och Sunne kan man nog samamnfatta det.

Kvällen rundades av på O'Learys med lite kaloripåfyllning innan rullgardinen åkte ner.


Idag blev det först en löprunda på Sörmon med Erika följt av paddling med Anders, Erik, Christian, Peter och Stina. Riktigt fin höstdag och jag fick testa mina nya vantar/pogies som jag fick i födelsedagspresent förra helgen. Nu är jag redo att paddla tills isen ligger!
 
//Olof

29 oktober 2012

Födelsedagsintervaller

Ikväll skulle det bli födelsedagsfirande. Först mötte jag upp Jonas på KMTI för att plåga benen och lungorna med lite intervaller på löpband och cykel.
Tobbe hittade för ett tag sedan ett nytt intervallrecept som tydligen skulle göra underverk. Detta måste ju testas tänkte jag så efter att ha sprungit "en sväng" på löpbandet hoppade jag i cykeldojorna och tog plats på en av spinningcyklarna som de ställt ut i motionsavdelningen efter våra önskemål :)
KMTI
Film från vidrigheterna finns på facebooksidan

Instruktionen för intervallerna var att det skulle vara så jobbigt att man skulle få spykänslor. Ja ja tänkte jag så efter lite uppvärmning skruvade jag upp motståndet och borrade ner huvudet.
2:30 skulle jag sedan köra på så hög belastning som jag klarade av, efter detta skulle jag få vila 5 minuter innan det var dags igen. 4 st intervaller skulle avverkas vilket låter lite(endast 10 minuter effektiv intervalltid) innan jag började. Men när det var 60 sekunder kvar på sista intervallen längtade jag inte efter något annat än att det skulle vara över.

Summering:
Korta versionen: Sjukt vidrigt
Långa versionen: Sjukt j***a vidrigt!

Benen darrade, svetten sprutade och spykänslan var påtaglig. Började efteråt att känna mig sjuk, med kallsvett och illamående. Det borde betyda att jag gjorde som man skulle enligt "receptet" :)

Jonas som vann lördagens deltävling i Värmlandsseriens CX och kom tvåa på söndagens tävling i "karlstadseriens" CX var lite seg i benen men orkade ändå kötta på bra nog för att även han bli illamående.
Försökte lägga upp några filmklipp från dagens pass men det verkar strula så jag lägger dom på facebook istället.

Jonas har ju också anmält sig till 2013 års upplaga av Åre extreme challenge vilket ska bli kul att följa. Då blir det till att bekänna färg :)

När jag kom hem hade min toppenfenomenala stjärna till fru lagat en mycket god middag. Nu är utrustningsförrådet påfyllt med lite nya prylar för att kunna träna vidare trots det allt "svalare" vädret vi bjuds på.

//Olof

27 oktober 2012

Lugna lördag

Eftermiddagspasset igår blev lite lugnare än planerat. Vi åkte 30 kilometer västerut från Järna till Äppelbo för cykling uppför Hunflen, som reser sig dryga 500 meter över havet. Qvicksilvret hade krupit ner till -2 och det blåste på fint för att spä på köldfaktorn ytterligare. Uppvärmning till toppen som tog runt 18 minuter. Backen var lite flackareän jag hoppats. Långa delar var nästan helt platta. Men springer man rakt uppför backen och inte tar grusvägen som vi, då får man bita i. Det är garanterat röd backe. 

Evelinas ben var inte på hugget och jag hade lovat henne att vi skulle köra tillsammans. Så istället för att pipa iväg själv, peppade jag henne att trots misärben ändå cykla två gånger till upp från halva backen, ca 6-7 min. 
Fin utsikt från toppen av Hunflens skidbackar

 
Crossen följer nu alla konstens regler enligt cykelbibeln: http://www.velominati.com/the-rules/

Idag har det varit ganska chill. Blev 20 minuter löpning där jag konstaterade min puls sänkt sig rejält sedan
gårdagens pass. Nu sprang vi i strax över 5 min/km och pulsen låg stabilt under 140. 
Sen blev det spänstövningar. Fortsätter på vinterträningens inslagna väg; träningsvärk varje dag;)
/Tobbe

26 oktober 2012

I björnarnas rike

Första passet blev distans löpning kring Snöå skidstadion på deras markerade löpslinga. En stig som bitvis var väldigt liten och oanvänd, perfekt för terränglöpning. Trollska stigar i kuperad skog och mark. Jag hoppades på få se björn en förmiddag som denna, men han visa sig inte, som vanligt alltså.

Blev en tur på 15,5 kilometer med 1,5 timme elapsed time. Med Volbeat i öronen kom jag och tänka på Göran. Hoppas han är ute och börrer i Stockholm till samma musik, för nästa år är det x-mode ON!

Pics:
Körde den röda leden men "halka"av vid 5 km, kom tillbaka till Snöåns skidstadion så fick springa tillbaka för att kommapå 12 kilometersspåret igen.
Magisk stiglöpning långa stunder!

Snöåns fina skidstadion

Här fattas endast en Björn i bilden för den ska vara fulländad!

I väntan på träning

God morgon på er!

Sitter här i Gundeland (Dala Järna) och försöker smälta frukosten. På schemat idag står två pass, eftermiddagspasset består av backintervaller på cykelcrossen. Det första har jag inte riktigt bestämt mig för vad det ska bli, men det spörs väl. Ni får höra om det lite senare idag. Igår försvann all tid till träning till förmån för bil, ja närmare bestämt 5 timmar i en bil. Inte speciellt roligt men kan trösta mig med jag hittat en sittställning som gör jag får mindre ont. Oslo-Karlstad-Dala Järna.

Får ta och bli ett löppass med fartlek i skog, var ett tag sedan sist och det är ju så förbaskat kul.

/Tobbe

23 oktober 2012

Paddling i svarta natta

Ikväll var jag och Peter ute och rastade kajakerna en sväng i mörkret. Vattnet låg blankt som en spegel och stadens ljus blänkte i ytan. Först blev det en sväng moturs i morbrors ådra följt av en tur in till Löfbergs i inre hamn.
Trots att termometern inte orkade sig förbi 4 grader så var det ändå behagligt ute eftersom det knappt blåste något alls.

 
Honcho
Peter glider fram i natten

Natt
Utsikten mot inre hamn

Lite suddigt, men den här plastankan låg och flöt utanför just Ankdammen :)

Förresten... Glömde skriva att jag anmält mig till Åre Extreme Challenge 2013 idag. Med ca 120 anmälda soloherrar(inkl +45 resp. +55 som ligger för sig i anmälningen) så var det lika bra att göra slag i saken för att slippa fundera mer på det. För en sak är säker.. I'll be there! :)

//Olof

21 oktober 2012

Nu blir det andra bullar!

I helgen har vi signat up med en ny partner till laget. Det är Harold Abbas som äger och driver Abbas Stugby och Trek Profile Store i vägsjöfors norr om Torsby(för er som var med på LGT 2011 var det ett TA hos honom efter första paddlingen och innan sista paddlingen) som kommer förse oss med cyklar och grymt bra träningsmöjligheter inför den kommande säsongen.

Vi var ju ett gäng som var uppe och cyklade i trakterna kring Hovfjället tidigare i höst. Kort sagt kan man nog säga att den terräng med berg, mtb-leder, sjöar/älvar som finns där uppe är svårslagen på många sätt. Får vi bara matat på i hovfjällsbacken en del under våren så ska nog benen vara i bra slag så småning om :)

På cykelfronten kommer vi precis som i år köra TREK och då är det Superfly 100 Elite som gäller för de flesta av oss. Vi är grymt nöjda med hojarna vi haft i år och ser fram emot att smooth kunna rulla vidare på heldämpade 29:ers bekvämt och snabbt även nästa år.

Dessutom har vi planer på att arrangera en vintermultisporttävling i trakterna kring hovfjället i vinter. Datum och mer detaljerad info kringa detta kommer förhoppningsvis närmsta månaden, men gör er redo med snöskor, skridskor, skidor och cyklar så ska vi se till att ni får en spännande upplevelse även på vinterhalvåret.

Eftersom vi är en hel hög med multisportare och cyklister som råkar var mitt i en intensiv tävlingsperiod när de flesta "normala" människor roar sig med kräftskiva så hade Johan Fryksenius och hans tjej Emelie bjudit in till en något försenad sådan. Vi var 12 personer som slurpade kräfthjärna, tittade djupt i snapsglaset och roade oss kungligt med diverse uppdrag som värdparet hittat på åt oss gäster. Jag fick i uppdrag att "hålla ett tal av valfri längd" vilket jag också levererade. Dumt nog kom jag på först efteråt att om jag hade varit smart nog att hålla ett sjuuuukt långt tal så hade ju inte de andra haft möjlighet att genomföra sina uppdrag och få några poäng. Men men, jag får försöka komma ihåg det till nästa gång jag hamnar i en sådan situation.


//Olof

19 oktober 2012

And so it began....

Igår kickade jag igång vinterträningen, lite i förtid. Tanken var att börja på många med en hård vecka. Rastlösheten blev för stor. Karlstad multisport körde distanslöp, vädret visade sig från en av sina vresigaste sidor. Temperaturen var inte så farlig men det spöregnade likt en monsun. Jag tänkte, det blir väl bara jag, Olof och Martin som springer en sån här afton. Ack så fel jag fick, 10 stycken var vi till slut som kutade runt alla spåren kring Kilenegården. Runt 17 kilometer blev det i blötan.

Idag var det backintervaller på programmet. Tänkte bränna av 10 stycken i "mäktiga" Bryngfjordsbacken. Efter första intervallen, fy fan hoppas det släpper efter den här. För mina ben och min puls var inte med på banan för fem äre! Kändes som jag sprang på max ansträngning och benen var stumma som bambupinnar. Det blev inte bättre, så efter fem intervaller fick det vara nog med plågan. Pulsen traskade knappt över tröskel 178 men benen var ändå fulla med syra. Då är det bara och packa ihop när kroppen inte är med alls på syftet av träningen.

Nya tag imorn!

/Tobbe

17 oktober 2012

Dags för vinterplågan

Snart är två "viloveckor" till ända. Nåja, vila och vila, så lätt är det inte att vara utan den där träningsdrogen. Vi kan säga att intensiteten på träningen har varit låg i den bemärkelse att pulsen inte skuttat så långt upp i registret under den här tiden.

Förra veckans träning summeras följande:


För att vara en "vilovecka" blev det ganska många timmar, trots inte en enda i sadeln. Löpningen kändes riktigt bra och efter tvåtimmarspasset i söndags kändes det knappt som jag varit ute och tränat.

Den här veckan blir sista lugna veckan innan vinterplågan drar igång. Var på gymmet och körde ben samt lite överkropp igår med kompisen och triatleten Christian Nilsson. Han är en jävel på att cykla och springa. Han spöade bland annat Martin Flinta på cykelsträckan i tävlingen activechallenge.se tidigare i våras. Han har även gjort en Ironman på strax över 9 timmar i år.

När vi skulle lyfta skrot i bänkpressen berättade Christian hur klen han är i överkoppen, trots att han simmar. Jag trodde honom inte direkt men efter att ha gått in på 40 kilo och gjort några "rappliga" lyft såg jag min chans att bräcka honom;)

Jag är själv inte känd för att vara varken stark eller grov i överkroppen men nu skulle jag visa vart skåpet mellan oss skulle stå den här kvällen. Brände av 15 repetitioner på 40 kilo. Slängde på 20 kilo till och spräckte mitt 8 år gamla rekord i bänk (jag har inte kört sedan dess). Nu har jag satt upp målet att ta 70 kilo innan jul, vilket torde vara inom räckhåll. Brukar gå ganska snabbt i början och nästa veckan får vi som om inte 65 kilo åker på stången.

Men till vår kära lagmedlem Görans bänkpresskvaliteter kommer få nå. Om jag inte minns fel satte han alla på plats i polisskolan när han tog 50 kilo och 65 repetitioner, däng det ni om ni kan:D

Till sist: Träningsläger med Martin Holmstrand i laget och snabbcyklaren Cimon Johansson, är nu bokat! Gran Canaria 5-12 november. Då ska det samlas timmar i sadeln och höjdmeter ska ätas.



/Tobbe


15 oktober 2012

Detta är unikt!

Innan dagens träning hade jag inte tränat sedan i torsdags när vi var ute och sprang i skogen med multisportgänget. Ingen träning på 3 hela dagar alltså, inget som händer sådär jätteofta.

Ikväll var jag ute och sprang en sväng i I2-skogen med Martin, Johan Fryksenius och Peter Gustavsson. Blött om fötterna var det kan jag avslöja men också riktigt skönt att komma ut och springa lite obanad terräng i pannlampans sken. Vi klämde även in lite styrke/spänst-övningar för att krydda höstrusket lite extra.

Det är mycket snack om pannlampor nu när de ljusa timmarna minskar i samma takt som Greklands positiva framtidsutsikter. Tobbe har inför höstmörkret kittat up sig med en lampa från Australiensiska Ay Up. Själv springer och cyklar jag med en Silva X-Trail vilket jag tycker funkar jättebra även i högre farter.

Det händer mycket bakom kulisserna såhär års för att setupen ska vara ännu lite vassare inför nästa säsong. Det mesta av det får vänta ett tag till innan vi kan avslöja våra planer men en sak är säker. Göran har vaknat till liv igen och vi ser fram emot att ha tillbaka The Mean Machine i laget till nästa år :)

Stay tuned!

//Olof

10 oktober 2012

Höst i Karlstad


Ikväll snörade jag på mig löpskorna och begav mig ut på en avslappnad och skön löptur runt i staden. Jag tycker att det har sin charm att springa i stan precis som skogen har sin. Tar man sig tiden och ser sig omkring så lägger man märke till en massa kul grejer på sin väg genom stadens gator.
 
Därför passade jag på att ta med telefonen och fotade lite längs med vägen för att visa vad jag menar.
 
Hösten börjar nu ta för sig ordentligt och nästan alla löv är nu gula/röda i karlstad.
 


Hittade denna "tävling" på ett träd vid Sandbäckstjärn


Solnedgång
Solen går ner över Kasernhöjden


Spegelblank
Klarälven låg spegelblank


elskåp
Även elskåp kan vara en present


Haga
En stadig hand inte så långt från casa del Tobbe


Karlstad
Stenbron


Ventil
Någon har gjort en svamp av en ventil


Konst
Svinbäcksbergets vattentorn bjuder på en hel del konst..

konst


grafitti
Hittade denna under motorvägsbron(på råtorpssidan)

Imorgon blir det långdistanslöpning med multisportklubben. Vi kör ett lugnt pass på 90-120 minuter beroende på vilka önskemål som finns, alla kan alltså vara med.
Samling vid Tyrstugan kl 19.30, medtag pannlampa så springer vi en sväng bort över stockfallet.

//Olof

9 oktober 2012

Race Story - Femmans Multisportrace



Hej och välkomna till plågans högborg, här följer nu en resumé av våra(många) ups and downs från helgens tävling.

Börjar som alltid: beep beep bepp. Väckarklockan ringer alldeles för tidigt för en lördag. Trycker i mig frukosten som skulle får vår klubbkamrat Anders Schnell att vara mätt lagom tills han kommit utanför dörren. Jag har ofta svårt att äta några större mängder tidigt på morgonen innan tävling men helt tydligt så brukar deet går bra ändå.
Vi bodde hos mina föräldrar en bit norr om kungälv så det tog oss bara ca 20 minuter att cruisa in till Kungälv efter att vi lastat på cyklarna som var rena och fina dagen till ära.

Väl framme började den vanliga proceduren med genomgång av kartorna och planering av vägval. Redan nu var gräsmattan där TC var förlagt rejält blöt så innan tävlingen ens hade hunnit starta hade jag skorna fulla med vatten. Vet inte vad som hände men det kände som allt tod extra lång tid så det blev inte tal om att hinna med någon uppvärmning innan starten.

Sträcka 1: Paddling
Första sträckan var paddling med start mellan två bojar. Jag kopplade in Tobbe på den nytillverkade draglinan och tog plats på startlinjen intill Richard och Anders i Sportson föga anande hur tävlingen skulle arta sig.
Starten gick och det var fortfarande många som inte kommit på plats på startlinjen utan låg och försökte vända sig rätt eller hitta en ledig lucka. Sportsonkillarna skenade iväg och jag gastade till Tobbe att paddla för allt vad han var värd för att haka på den våg som Richard lämnade efter sig. Dett höll i ungefär, ska vi säga... 1,52 meter innan vi föll av och fick sköta vår egen framdrivning.
Sportson försvann som en avlöning och kvar blev jag och Tobbe tillsammans med vad vi trodde(ända fram till 50 meter innan mål) var Mölndal Outdoor som var det andra laget vi slogs mot i cupsammandraget. Dock märktes det att även Jens Thorild hade krut paddelmusklerna och även de seglade sakta iväg allt eftersom.
Jag funderade lite var "Swecogubbarna" höll hus men det fick jag svar på efter ett par kilometer när de kommer upp jämsides och berättar att Nylén missade starten helt och låg åt fel håll 30 meter från linjen när signalen gick. Nu var de iaf ikapp oss... och paddlade ifrån oss.
Vi gjorde en bra vändning i det strömmande vattnet runt järnvägsbron och var åter ikapp Sweco som trasslade till det lite.
Vi gav oss iväg tillbaka upp motströms mot fästningen. Sweco drar så sakteliga ifrån och när Tobbe samlat på sig en större mängd sjögräs i rodret tvingas vi stanna för att vittja "fångsten".
När vi närmar oss fästningen är vi åter ikapp Sweco efter att Nylén tagit ett dopp bland strömvirvlarna samt att vi gjorde ett bra vägval med mindre motström.
Upp på land är vi distanserade med nästan 20!!!! minuter av Sportson och 7-8 minuter av "Mölndal"(som inte var Mölndal utan High Caparall) men ligger jämsides med Sweco.

Sträcka 2: Teknisk mtb.
Vi gör ett annat vägval än Sweco till starten på den tekniska cyklingen och tappar någon minut. Jag är riktigt trött i ryggen efter att ha bogserat nästan hela paddlingen och Tobbe får vänta in mig då och då.
Skogen har precis som de flesta andra skogar haft besök av en del regnmoln senaste veckorna och det bjöds på lera och hala rötter i överflöd.

Sträcka 3: Mtb, orientering, mtb
Inne för varvning på TC får vi höra att vi ligger 4:a men har knappat in på täten. YES! tänker vi, NU KÖR VI!
Rullar snabbt bort till fästningen där en kort sprintorientering tar vid. Mina ben är helt väck och det känns som vi springer i ultrarapid vilket känns sådär med tanke på cupstriden som hägrar. Vi tar oss igenom den lite kluriga banan hyfsat bra men bommar ett par minuter på en kontroll där vi är och springer uppe på en mur när kontrollen i själva verket ligger inne i ett rum inne i muren. Så går det när man glömmer Roadbooken..
Firningen sköter jag och det går snabbt och smidigt med en åtta och dubbelrep.

Nu tar den långa cyklingen vid och vi ligger nu på 4:e plats ett par minuter efter Sweco som vi sett inne på fästningen. Benen är fortfarande lite sega men jag klämmer en Enervit Liquid och hoppas på lite nya krafter. Vi rullar på i skaplig fart och kan succesivt skruva upp farten allt mer när benen kommer med i matchen.
Helt plötsligt blir vi upphunna av Sweco?? som letat efter en stig i dagens första(men inte sista) stenbrott som inte fanns med på kartan. Vi hittar inte heller stigen utan det blir till att släpa cyklarna en bit nerför berget och ut på vägen på andra sidan.
Efter det ligger vi tillsammans med Sweco och jagar de framförvarande lagen i bra fart.
Mot slutet av sträckan skall vi stämpla en kontroll på toppen av Aleklätten, då möter vi 2:orna och inser att vi inte är så långt efter.
Efter detta försvann några minuter ifrån oss i en otrevlig händelse där en häst blev skrämd och kastade av en liten flicka. Vi stannade och Mathias tog hand om henne medans hennes mamma gick efter hästen som parkerat sig en bit bort.
Både mina och Tobbes ben börjar vid det här laget tycka att det är lite väl tufft och krampkänningarna i lårmusklerna kommer och går. Vi biter i och lyckas hålla ihop med Sweco hela vägen in till växling(växlingsområdet har nu förvandlats till ett gyttjeområde som skulle platsa i tjurruset utan problem).

Denna cykelsträckan får jag nog säga är en av de bästa jag kört på en cuptävling någonsin. Den innehöll allt med olika typer av terräng, vägval, navigering, grusvägssmisk, backar, släpning och allt som hör till en riktigt bra multisportcykling. Så en stor applåd till arrangerande Mölndal Outdoor för detta!


Sträcka 4: Orientering
13km "Storkuperad" orientering. Jo ja tackar ja! Detta var sannerligen inte vad mina ben behövde men vi ångade på iaf. Tobbe läste kartan och som vanligt sprang vi inte en meter i onödan. Vid det här laget hade vi delvis lagt tankarna på 1:a och 2:a plats på hyllan och var mest intresserade av att slå Sweco i kampen om 3:e platsen. Vi testade vid några tillfällen att öka farten markant och fick då lucka direkt, så vi var rätt säkra på att kunna springa ifrån dom i ett senare skede. Våra krampande ben gjorde dock att vi valde att vänta med detta tills det var närmare mål för att slippa ligga på så hårt under en allt för lång tid.
Liquids och GT-tabletter slukades i en rasande fart och krampkänningarna höll sig iaf på rätt sida.

Vid näst sista kontrollen ser vi 2:orna som tar ett annat vägval än vi, tyvär var det lite snabbare så när vi ser dom igen ute på gångbanorna är de lite längre framför oss igen(ca 200-300 meter).
Nu är det Tobbes tur att vara slak i benen och klarar inte den fartökning som krävs för att komma ikapp. Vi kopplar ihop oss och jag bogserar tills mjölksyran sprutar ur öronen. Under motorvägsbron ca 200 meter innan upploppet kommer vi ikapp och passerar "mölndal"(som alltså fortfarande var high caparall..) Även Mathias och Fredrik i Sweco lyckas pressa sig förbi och spurtar in på 3:e platsen.
Att behöva spurta efter 6,5 timmars tävlande är allt annat än skönt men det tog oss iaf upp på en andra plats för dagen. Eftersom "mölndal" då visade sig vara High chaparall så hade det ingen betydelse för cupsammandraget så i det avseendet var spurten i onödan, men det var ändå lätt värt det för att kriga upp sig till en bättre placering.

Jag tycker att vi gör en bra tävling och som vanligt minimerar vi de tidsödande misstagen.

Vi hade ju satt upp som ett högt mål att vinna svenska cupen i år, nu blev vi ju tvåa vilket vi ändå är väldigt nöjda med.

Ska försöka ordna fram lite bilder av både stilla och rörligt format eftersom vi hqde Evelina med som filmade/fotade under dagen. Detta med hjälp av mina föräldrar som åkte runt och hejade på oss under dagen.

//Olof

3 oktober 2012

Steget över bekvämlighetströskeln

På lördag är det sista multisporttävlingen för den här säsongen, i alla fall för våran del. Motivationen har varit lite halvdan efter SM med sjukdom och arrangerande av MTB-tävling.

Efter en bra träningsvecka med dryga 12 timmar var det så dags för att skruva upp farten lagom till helgen. Jag tittade tillbaka på träningen inför SM och bestämde mig för att köra en copy paste.

10 st 60/60 sek intervaller i ett kör på löpband. Värmde upp ordentligt för att inte syran skulle klubba mig när jag vred upp till 3.20 fart och 5 % lutning. Syran kom ungefär efter 30-40 sekunder i varje intervall och slutpulsen landade på runt 182-184 varje intervall. Pulsen hann sedan dumpa ner till 140-130 med en ökning från första till sista intervallen med ca 1 slag för varje intervall. Nu är det bara att hoppas på samma superkropp som på SM så kommer helgen bli en rolig historia.

I morgon blir det kajakfix. Måste hitta ett sätt att bli kvitt domnande ben. Det är trots allt 17 kilometer paddling som står på agendan på lördag.

Bjuder på våran första episod av videobloggen:




3-2-1-piip Kööör!

Ikväll blev det löpintervaller för att ge ben och lungor en sista ordentlig omgång innan helgens tävling.
Med på passet var jag(Olof), Martin Holmstrand, Peter Gustavsson och Andreas Lindgren och det som serverades var en intervallstege med 6+5+4+3+2+1 minuter och halva intervalltiden som vila mellan dessa.

Vi sprang på grusvägarna på I2 och det kändes ganska bra i benen. Farten varierade mellan 3:21 - 3:38min/km beroende på intervallernas längd och kuperingen. Martin var som väntat snabbast på varje intervall och kom lite längre än mig varje gång.

Tidigare på eftermiddagen var jag inne på Solsta en sväng och skaffade nya bromsbelägg då stigarna i Noraskogarna åt bromsbelägg med samma aptit som jag mumsar lösgodis. Passade även på att diskutera lite ang. cyklarna till nästa säsong.

Vi har nu förstärkt laget med en ny tjej inför nästa säsong. Vem det är kommer vi avslöja inom kort här på bloggen, så håll utkik för en närmare presentation inom kort.
Nu är det bara att få ordning på de sista prylarna inför helgens batalj i Kungälv strax norr om Göteborg.


//Olof

1 oktober 2012

Bergslagstramp

I helgen var vi 7 killar som hoppade in i bilarna och drog till Nora för att cykla på de mtb-leder som finns i området. 18 mil skyltade mtb-spår med mycket stigar finns det i området sydöst om Nora.

På fredagen blev det ca 2 timmar stigcykling i pannlampornas sken. Terrängen var fruktansvärt blöt men stigarna var riktigt tekniska och fina vilket gillades.

På lördagen hade vi hela dagen på oss så i diskussionen kring vilken led vi skulle köra föll givetvis valet på den längsta och svåraste :) I det här fallet Kilsbergsleden som tog oss ca 5 timmar dörr till dörr. Det blev en del filmat med de inte mindre än 3st Go Pros som följde med på turen. Dessa filmer och lite mer ingående utvärdering av lederna kommer på bloggen när filmerna är färdigredigerade.

På kvällen hängde vi först en stund i den vedeldade bastun innan vi svidade om och slog oss ner i grillstugan istället. Grymt mysigt och gött med en rejäl köttbit(och givetvis bearnaisesås) efter en lång dag på cykeln.

På söndagen valde några(som fått slut på bromsbelägg) att springa en av lederna(Slantan 25 km, Röd) och några av oss cyklade samma led.

Mer beskrivningar av lederna kommer i ett längre inlägg med bilder.

Till helgen är det dags för Femmans Mutisportrace i Kungälv strax norr om Göteborg. Jag och Tobbe satsar på att göra ett bra resultat för att bärga en topp-placering i cupsammandraget.

23 september 2012

Arvika 3-10

Idag blev det till att göra en liten höstutflykt för att springa "en sväng". Först hade jag och Peter planerat en sväng till Högboda för att kuta över bland annat Rennstadsnipen.
Martin Holmstrand hade dock kvicknat till från en segdragen förkylning och tog istället med oss på en guidad tur en kort bit norr om Arvika.
 
Rundan vi bjöds på var den legendariska Arvika 3-10 som fått sitt namn av att högsta toppen är just 310 meter över havet. Eller, bjöds är väl kanske inte helt rätt uttryck, vi fick verkligen förtjäna utsikten från de olika bergen vi passerade.
Rundan blev totalt ca 20 km och på vägen avverkade vi även 850 höjdmeter. Här kan ni se höjdprofilen, det var allt annat än småkuperat. Som ni även ser stannade vi och njöt av utsikten ett par minuter på högsta toppen innan vi fortsatte.
Höjdprofil Arvika 3-10

Kul att min klocka anger att vi var på 312 meter. Om berget är 310möh och min hand befann sig gissningsvis ca 1 meter över marken så innebär det att den felar på 1 meter trots att jag inte har kalibrerat höjdmätaren sedan jag var i Chamonix i somras. Helt ok tycker jag :)
 
Peter och Martin på högsta punkten
Benen kändes förvånansvärt bra efteråt trots att jag inte sprungit så mycket långa terrängpass på länge. Så det är väl bara att mala på i höst/vinter så kanske jag kan lyfta min löpning ett par snäpp till nästa säsong.

Nu blir det soffhäng en stund innan jag eventuellt hittar på något vettigt.

//Olof

22 september 2012

Cykelpörr!

Jag och tösa for på fredagskvällen upp mot Sälen för att göra Rörbäcksnäs omtalade MTB-leder. Mina förväntningar var skyhöga och det enda som såg ut att kunna grusa dessa var vädret, som helt gjort en kovändning. Från sol till att visa regn på smhi. Yr.no visade en något positivare väderrapport.

Tut tut tuuuuuuuuut! Klockan ringer 7.15 och jag kan ju säga stt jag inte direkt flög upp ur sängen. Brrrrr det var rått utanför dunets sköna värmande egenskaper. Inte undra på, termometern stod på 1 grad och det duggade lätt. Min första tanke var: Jaha då blir det misärväder! Men väl i bilen från skilodge i Lindvallen till Rörbäcksnäs började det lätta. Kvicksilvret steg även till "behagliga" 5 grader.
De elektriska sulorna åkte på. Har ju inga AR (adventure racing) händer/fötter. Blir kall så fort det är under 15 grader!

Vi bestämde oss för att köra den röda leden, då den skulle ta oss runt på de flesta av ledsträckningarna. Det började bra, slingrande singeltracks på tallmo. Jag tänkte bara: Snart kommer det väl någon tråkig grussträcka en skitstig...... Det kom ALDRIG! Det var ren magi i 32 kilometer och överträffade allt jag cyklat hittills i mitt liv. Det var lätträknat hur långt på grusväg vi åkte, längst bort fick vi köra nån enstaka kilometer innan de vindlande singeltracksen tog vid igen. EN vattenpöl på hela 32 kilometer som vi var tvungna att passer, ca 1,5 meter lång och 1 decimeter djup, inget stt grina över direkt:)

Så mitt råd lyder: ÅK TILL RÖRBÄCKSNÄS!
Du blir INTE besviken. Det uppfyllde alla mina förhoppningar med råge.

Vi filmade en hel del. Hoppas kunna bjuda på en videoblog på det i morgon.

Ciao
Tobbe
Fina vyer och orienteringsterrängen såg lika fin ut den!