Jag och Martin står äntligen på startlinjen. Ibland är det halva tävlingen att komma dit, även på en så kort som 6 timmar lång sådan. Martin hade så sent som dagen innan ingen ordentlig cykel att köra på. Efter en hjälteinsats av Marcus Jonsson som lånar ut sin cykel (min fjolårscykel) och Jonas Evaldsson som lånar ut sitt fräscha Schwalbe rocket ron däck, är vi ready to go.
Efter fjolårets tävlingar där jag och Göran missade förstaplaceringen (2:a och 3:a) på båda tävlingarna på grund av bristande taktisk förmåga att planera in bästa rutt, var jag extra hungrig att plocka hem den där efterlängtade segern. Missarna ifjol var, vi tog liften i Sälen vilket resulterade i dålig utdelning poäng per minut på fjället. I Hemsedal tog vi INTE liften utan cyklade upp på fjället och insåg snabbt att det var helt ocykelbart.
Nu stod vi där igen, taktiken var klar: häng på Thule i början för att sedan göra smartare vägval längre in i tävlingen. Starten gick och över 500 deltagare splittrades som big bang. Vi hakade på Thule som åkte lift upp på fjället. Jag insåg ganska snabbt precis som i fjol när vi satt i liften, nej det här var inte bästa rutt. Redan uppe på fjället var jag lite moloken över den korkade taktiken, eller var den så korkad? Statistiken ljuger ju inte, Per Vestling har varit med i det vinnande laget ALLA år AIM arrangerats i Sälen. Den här gången skulle det visa sig att att det blev dålig utdelning på annars så bra odds.
 |
| Jag och Martin tillsammans med två riktiga eldsjälar. Tv. Sven Åke Nordenmark och Th. Olle Wallin |
In i dimman, för på fjället var det just a whole lot of fog. Vi dumpar cyklarna och jag tror vi är vid nummer 35 men det är vi inte. Så jag inser snabbt att vi är någonstans mitt emellan 50 och 35 i dimman. Ändrar rutten till 49 istället och vidare mot 36. Martin frågar hur långt vi ska springa innan vi kommer tillbaka till cyklarna?
-En sväng! Ta med dig gels, svarar jag.
Insåg snabbt att den där svängen skulle bli runt 3 timmar. Jag fick med mig 2 liquids och en gel. Martin däremot underskattade min "sväng" lite och fick bara med sig en gel.
 |
| Våran "nästan" extakta rutt. Gula är bara vilken ordning vinnarlaget i mix tog kontrollerna. |
Vi springer på i bra fart vidare nedför mot 37:an. Jag håller i tempot och kartan. Martin kan springa snabbare än så men jag visste ju att om vi ska vara ute i 6 timmar så gäller det att inte gå på för hårt under fjälllöpningen. Spångar och mossar passeras i rasande fart och jag får ett hopp om att det här kan ändå bli bra kanske. Då kommer käftsmällen! Det ser ju ut som det "bara" är att följa leden ner till nummer 27 och visst ser det ut som vi tog kontrollen också. Men nej! Vi kom in på någon vinterled med markeringar som inte en existerade på kartan då det tydligen är en sommarkarta, dålig research av mig. Vi springer inte längre på något som liknar en stig utan ren mosse och det är ordentligt blött. Tycker det tar lite lång tid att komma fram och det börjar bli lite väl flackt där vi är, kontrollen ska ju ligga i en sluttning vid en liten jaktstuga.
Inser snart att vi måste passerat och kommit ut på mossarna mellan 25 och 27:an, FAKK! Ingen idé att vända tillbaka och irra efter kontrollen då jag inte visste var på den här vinterleden vi befann oss. Vi vaskar bort kontroll 27, 28 och 26 och tappar nästan 30 poäng. Dessa hade inte tagit mycket längre tid att ta gentemot den dåliga leden vi nu kom på ner mot 25:an.
Humöret hos mig dippar och tankarna ploppar upp som facebook notifications, det är kört nu! Vi håller ihop det bra ändå resten av löpningen som är riktigt tuff. Jag kikar på klockan och ser att det tar oss 30 minuter mellan 22-39 (22 ligger under O:et i Larsson). Nummer 40 uppe på fjället är tuff och ta i dimman och vi gör några minuter, energin börjar försvinna rejält både för mig och Martin. Jag bjussar på en liquid som jag sparat för nödsituationer.
Äntligen tillbaka till cyklarna! Det är brötit och stenigt. Martins gör sitt tredje cykelpass för året och det första på den lånade cykeln. Jag säger åt honom att inte chansa och köra över sin förmåga, det är inte värt det. Jag kikar på klockan och vi har ungefär 1,5 timme på oss när vi lämnar kalfjället. Jag får prioritera borta fler högpoängare i söder på kartan. Ner mot byn och plocka så många vi kan som inte ligger för högt upp i sluttningen, det kommer bli tight att hinna i mål inom 6 timmar, tänker jag.
Martin får kramp i en uppförbacke och jag langar över min näst sista liquid. Vid kontroll 14 ska det vara paddling. Vi tror att man kommer åt kanoterna från nordvästra sidan och pipet dit, fail! Kanoterna finns i byn och vi ser folk som simmar ut istället för att åka tillbaka. Jag säger direkt till Martin:
Jag simmar INTE!
Martin: Men det är ju 15 poäng!
Jag: Ja men jag simmar då inte det får du göra, jag kommer få fett med kramp!
Martin: OK, jag simmar, säger Martin som precis fått i sig flera gels.
Det är kallt som fan och mot nästa kontroll får Martin fin kramp. Lyckas få bort den och det är nu ungefär 25-30 minuter kvar. Jag frågar om han kört backen förut.
Martin: Ja, men bara på rullskidor.
Jag: Hur lång tid tog det då?
Martin: Vet inte men det kanske tar en kvart och cykla?
Det tar cirka en kvart och vi biter i Thules ryggar. Vestling får lite extra puttar av Flinta. Vi hinner bara med slacklinen och en kontroll till, passerar mållinjen med 1,5 minuts marginal. Det är ju som sagt onödigt att gå i mål allt för tidigt;)
Det blev till slut en försmädlig fjärdeplats. Något som jag verkar samla på i år, Omberg 4:a, LGT 4:a och nu AIM. 32,1 poäng från segern, 23,6 från andraplats och 10 från tredjeplatsen.
 |
| Direkt efter målgång. Sven Åke Nordemark skjuter av en bild. |
 |
| Vinnarrutten (inte vägval utan vilken ordning de tog kontrollerna) |
 |
| Det var rätt kul trots att jag schabbla bort segern på taktik och orienteringen. |
/Tobbe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar