Ja inte trodde jag alperna skulle bli till en enda lång solsemester, jo för det är var det har blivit till just nu. 2 ½ vecka utan moln och snö och de ytterligare kommande 2 veckorna ska det bara vara sol. Trist att behöva klaga på vädret men vi är ju här för att köra stora berg och pudersnö.
Igår gjorde jag och Anton en lite dangerous hike där vi inte kunde gå på hudar utan fick gå en lång bit på en smal ås med ibland en meter snö och ibland bara stenar. Sen fick vi gå uppför en riktigt brant sluttning innan vi kom till toppen och såg vårat åk som skulle ske i en relativt smal ränna som var det brantaste jag åkt hittills. Hjärtat dunkade ganska bra och det var bara rädslan för att slå sig som stod i vägen, men som tur var hade jag ju Anton som pushade mig.
Åket gick ju åt helvete för både Anton och mig, det hade frusit under skidorna och v fick stå mitt i rännan och skrapa bort is, inget drömscenario direkt med tanke på att så ska man inte göra om man vill undvika en lavin. Sen rullande Anton ett varv innan han kommer ner på en säker plats. Själv rullande jag av anledningen att min skida helt oförklarligt löste ur, trots att de står på 9 vilket är högt för mina klena ben.
Kroppen hade inte riktigt återhämtat sig efter en veckas sjukdom och det var en plåga att ta sig ner de sista 200-300 höjdmetrarna.
Idag vart det en löptur med jocke på en timme och ca 400 höjdmeter upp till Schatsalp "ursäkta stavningen" :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar