Svårt val

Jag hade ganska säkert bestämt mig för att springa Tjurruset på lördag. Idag kom jag dock på andra tankar och är nu mest inne på att köra cykeltävlingen CAR på söndag istället. Svårt val alltså...
Någon sa "kör båda!" men det känns mest som det då bli varken hackat eller malet. Benen kommer ju knappast vara tip top på söndag om jag skall göra ett bra race på tjurruset på lördagen..
Det får nog bli till att sova på saken så får jag väl bestämma mig imorgon, kanske...

Ikväll var det cykel på agendan och det började med en sväng tillsammans med Johan Fryksenius och Olof Hagliden där vi bland annat körde en omgång intervaller á la 4*4 minuter. Riktigt hårt och fint grusvägssmisk av bästa kvalité.
Efter det hakade jag och Hagliden på OK Tyr-träningen i snabbgruppen som körde det mesta av CAR-banan.
När vi rullade iväg från samlingen utanför KMTI kändes benen helt slaktade efter de rätt så hårda intervallerna och gårdagens löprunda. Men jag bestämde mig för att hänga i och efter ett tag blev det iaf lite bättre.

Det är otroligt kul att se vilket uppsving det blivit för mtb-scenen i karlstad. Idag var det säkert över 50 personer som möttes upp vid KMTI för den traditionsenliga onsdagsträningen. HUR KUL SOM HELST!! :)

På plats fanns även en fotograf från tidningen så vi får väl se om det dyker upp några bilder närmsta dagarna.

Snorat bort sjukan

Planen var att smygstarta lite lätt. Hela dagen spelade vädergudarna roulette med vädret. Ena stunden hällregn, andra stunden sol. Nej det får bli inomhusträning, jag har ju ändå varit sjuk sedan förra lördagen.

Planen tog dock en snabb vändning när solen tittade fram igen och himlen blev blå så långt mina falkögon kunde se. Jaja en timme lugnt på cykelcrossen blir väl fint. Höstjackan på, benvärmare och handskar. Det är ingen tropisk värme direkt i Oslo nuförtiden. Kroppen kände sig förvånansvärt fräsch ändå och vägen jag åkte på ville aldrig plana ut. Tror jag dammade på 40-50 minuter bara uppför. Det mörknade snabbt och efter en kik på klockan konstaterade jag att det här blir nog ingen timmes körning. Nu skulle jag ju nerför berget och efter en kortare singeltrack brantade det på rejält på en smal grusväg. Tänkte för mig själv, "jäklar vilken fin runda jag hittat. Den här backen blir det åka av i höst!"

Lite obehagligt var det ändå med cykelkross och mörker. Det är ingen dröm att åka ner i gropar på grusvägarna med så smala däck, bockstyre och stel gaffel.

När jag kom hem igen visade GPS-klockan 35 km och 1 h 39 min med några stopp för att hitta vägen. Medelpuls på 139 och max på 169. Nästa vecka hoppas jag på att mitt lamppaket från Australien har kommit. Beställde mig ett V4 adventure kit från www.ayup-lights.com lättaste och medt robusta pannlampan på marknaden.

Nu kör vi igen! Nästa tävling blir Femmans. Då har vi chans på en riktigt bra placering på totalen i svenska cupen.

/Tobbe

Hovfjället med repris

Hemma i "Kallsta" igen efter en sväng till Vägsjöfors för ett miniträningsläger med Jonas Evaldsson("mediapersonslighet"), Anders Schnell, Johan Fryksenius och Olof Hagliden.

1. Fredagkväll bjöd på fredagsmys i form av en vända uppför asfaltsvägen till Hovfjället 438 höjdmeter på 26 minuter. Sedan lite asfalt och stigar ner igen.
Ett hårt och fint pass där Fryksenius visade prov på starka ben och nådde toppen först. Jonas visade bergsgetkvalitéer och var riktigt jobbig ;) Men jag lyckades ändå spurta ner honom sista backen upp till toppen efter lite överdosering av mjölksyra...

2. Lördagsgodiset blev drygt 4 timmar cykling/äventyr(omskrivning för släpning av cykel) innehållande 1035 höjdmeter.
Vi avslutade passet med en vända upp för Hovfjället igen. Det tog dock någon minut längre idag än igår då benen var lite sega.
Idag tog vi asfaltsbacken ner igen och passade på att ha rullrace, vi toppade på 74km/h där det var som brantast. Den nyasfalterade breda fina vägen med stora svängar och lång sikt inbjöd till en hård kamp om att trimma sin aeroposition till det yttersta för att få upp farten ytterligare.

Efter gårdagens pass blev det bastu och en smarrig middag i den tjusiga deluxe-stugan vi hyrt på Abbas Stugby. Vi var alla helt överrens om att det inte var sista gången vi åkte dit och cyklade. Efter dagens tur kikade vi in hos Harold i hans Trek Profile Store där han bland annat fått in några cyklar ur modellprogrammet för 2013 som såg riktigt fina ut.

Jag klantade mig och tog med ryggsäck att ha mMINA kläder och lite fika i. Gissa var hela gängets jackor, underställ, arm/ben-värmare, mössor mm hamnade när solen kommit igång och fått upp temperaturen över 10 grader...

Lite bilder från dagens pass

Dagens "banprofil", avslutningen uppför Hovfjället är svår att missa :)

Johan får ta cykel på axeln för att ta sig över Östra Gårdsjöns undervattensspång

En tjuvkik på några 2013-modeller på Trek Profile Store

Som gängets multisportare tog jag givetvis ansvar för att se till att vi fick släpa cyklarna genom sankmark :).

Utsikten under passet var väl helt ok med en massa idylliska sjöar och strålande sol.

Här körde vi...

//Olof

Peppfilm

Jag blir alltod lika peppad av att se grymma cykelfilmer på tuben. En del människor har ju skills som gör att man undrar vad man själv håller på med egentligen :)

Som den här killen, nån som matchar detta?
Imorgon blir vi som jag skrev tidigare 6 grabbar som drar till Abbas stugby för lite skön kuperad mtb och löpning på Hovfjället. //Olof

Stockholm Extreme, vägen till starten

För de lag som kör långa adventurerace så kanske stockholm extreme inte framstår som någon större logistisk övning. Men för oss som är vana att åka på tävling med ett par skor och en flytväst blir det ändå lite att tänka på.

Vill man bara "ta sig runt" är det egentligen ingen match. "Problemen" kommer när man vill fightas med de andra topplagen och måste komma på varenda liten grej som kan spara tid utmed banan. Lite som att man försöker överlista själva tävlingen i sig och komma på lösningar "outside the box" som kan spara tid, vikt eller kraft.

Därför spenderades otaliga timmar med PM:et för att komma på hur allt skulle läggas upp och i vilka TA-väskor olika prylar skulle ligga.

Dagarna innan tävlingen genomsyrades av en stor mängd fix och trix för att ordna bogserlinor till cyklar, planera matintag, prylar till nattvilan mm.

Till råga på allt så hade Martins cykel fortfarande inte droppat ner i bervlådan så Marcus Jonsson ryckte in som räddaren i nöden och lånade ut sin cykel(Tobbes cykel från förra säsongen) till Martin.

Dagen före tävlingen infann sig och vi skulle packa i bilen för att åka till Bredängs camping där 3st av karlstadlagen skulle husera under natten före tävlingen. Här börjar problemen på allvar :)
Problem nr 1. Fordonet för dagen är Martins Audi A4 och vi inser rätt snart att det kommer bli tight att få med allt i bilen. Särskilt eftersom Anders Schnell också skulle åka med oss för att kolla på tävlingen.
De andra karlstadlagen har redan åkt så där finns ingen möjlighet att skicka med något... Då dyker räddningen upp. Johan Siggeson som också skulle tävla i stockholm mötte upp för att köpa lite enervitprylar. Eftersom han skulle åka själv till stockholm i sin bil fick han även äran att plocka upp Anders för vidare transport öster ut.
Problem nr 2. fel i leveransen från enervit.. En massa saker saknas så vi riskerar att få slut under tävlingen.
Lösning: Åka till Bergvik och köpa mera..(På Zoo-butiken passade även Martin på att införskaffa en mycket prisvärd visselpipa till flytvästen för det facila priset av 175kr. Men enligt förpackningen skall den iaf göra underverk för den som vill locka på sin hund)

NU kunde vi iaf bege oss mot stockholm. 3 personer, 3 cyklar, oräknerligt antal väskor, luftmadrasser, flytvästar mm.

Bredängs camping.

När vi kommer dit har de andra två lagen (Karlstad Vit och Röd) gjort fördigt hela packningen och är redo att gå och lägga sig. Så långt har dock inte vi hunnit så innan vi får lägga huvudet på kudden skall det blandas sportdricka och sortera upp de sista prylarna i rätt väskor. Slutar med att vi är klara vi 1-tiden...

Anders fick dessutom som "support" det tveksamma nöjet att kliva upp extra tidigt för att i morgontrafiken bege sig in till centralstation för att hämta upp Emma som kom med nattåget från Östersund.

När Anders kommer med Emma packar vi i hennes grejer i väskorna och beger oss mot registreringen en kort bit från medborgarplatsen.

Väl där följer ytterligar ett par timmar av kartfixande, packning av mat, laminering av roadbook mm som inte hunnits med dagen innan.

Under tiden vi gör detta stoppar jag i mig köttbullar för att fylla på magen lite. Helt plötsligt när jag stoppar in en köttbulle i munnen får jag ett stick på insidan kinden. Min tanke: fan ligger det något vasst i köttbullen? Icke! Det var en geting som hade suttit på köttbullen...Smärta!

Eftersom jag får ordentliga reaktioner av myggbett så var jag nu lite orolig att min start i tävlingen var i fara. Men Emma var väl utrustad med mediciner och försåg mig snabbt med en näve piller som rådde bot på detta.

Efter lagkaptensmöte och inlämning av TA-väskorna var vi så REDO FÖR START!

Racestory Stockholm Extreme

Kanske lite sent, men nu kommer vår story om Stockholm extreme i ett par delar framöver. Vi börjar från början...

Årets största mål för laget var just Stockholm Extreme. Förberedelserna inför denna tävling började tidigt i år och vi hade två svåra nötter att knäcka. Göran hade annonserat att vinterns träning varit alldeles för "polisinriktad"(bänkpress) och formen var inte nog för våran målsättning för Stockholm. Även Helene Söderlund som vi värvat för att köra lite multisport i år fick lämna återbud tidigt. Hon är med i längdskidlandslagets Team 2015 som satsar mot VM i Falun. De skulle ha ett landslagsläger under tävlingshelgen och det kändes som vi inte ville hindra henne från det.

Vi var alltså tvingade till att headhunta en kille och en tjej med samma målsättning som Olof och mig. En uppgift som inte är allt för lätt löses. Vi hade tidigt fått nys om långloppsskidåkaren/skidalpinisten/löparen Martin Holmstrand flyttat till Karlstad och var sugen på multisport. Sagt och gjort, vi värvade in honom direkt.
Nu var det "bara" att hitta en duktig multisporttjej och det mina vänner är INTE lätt. De växer nämligen inte på träd. Men i Eksjö garnisons multisport lag gör de det ;) Emma Wichardt var den som skulle få stå över Stockhom Extreme till förmån för Malin Hjalmarsson. Vi högg direkt som kobror och lånade in Emma. Nu var det bara att hålla tummarna för friska och skadefria kroppar, reserver till laget skulle vara en omöjlig uppgift att styra upp.

Nu hade vi alltså ett lag att ställa på startlinjen. Nästa del i att tävla är att ta sig till startlinjen, med rätt grejer.

Fortsättning följer...

SM Brons!!!

Det var ett tag sedan senaste inlägget nu, vi har helt enkelt haft fullt upp med Utmaningen, umgås med nära och kära och att få ihop träningen inför SM. Förhoppningsvis kan vi bli lite bättre att uppdatera bloggen framöver.
Vi hade laddat ordentligt, både fysiskt och mentalt för helgens tävling i Kristinehamn då det var både viktiga cup-poäng och SM-medaljer som stod på spel. I bilen på vägen mot Kristinehamn på morgonen var det bra pepp och vi var överrens. No more 4:e plats!!

Vädret visade sig från sin bästa sida och vattnet låg stilla när vi var nere och lämnade av kajakerna vid sjön. Vid det här laget tyckte Tobbe det var dags att testa om de planerade raceskorna passade i kajaken.. För en gångs skull var marginalerna på rätt sida och de funkade hur bra som helst.

Sedan följde det vanliga fixandet och trixandet med kartor och prylar. Montera kartställ, draglinor, rita in vägval, reka vägen ner till kajakerna från tävlingscentrum osv. Flera av kartorna skulle vi få när det var dags att använda dom vilket var bra i dubbel bemärkelse:

1 - Mindre att fundera på innan start.
2 - Inte många matchar Tobbes kartläsarskills vilket ger ännu större utdelning när man inte kan planera i förväg.

Vid starten låg det ett antal plankor på marken med kartorna numrerade och fasthäftade. Dessa fick man rycka loss först i startögonblicket. Det som var lite stökigt var att vi stod mitt i klungan och inte hade några som helst planer på att behålla den placeringen någon längre tid. När starten gått blev det alltså ett första projekt att göra ett ryck och ta sig igenom folkhavet och fram i täten.

Sträcka 1: Orientering ca 10km
Vi kör på i bra fart, banan är gafflad så lag dyker upp och försvinner under hela sträckan och det är så gott som omöjligt för lagen att ta rygg på varandra. "RådjursTobbe" håller tempot uppe i skogen och jag får gå på rött genom hela sträckan(som vanligt när det är orientering...). Vi växlar som 4:e lag efter Rejlers, Axa-Adidas och Mölndal outdoor och med flera lag tätt efter oss.

Sträcka 2: Mtb-O 27km
Inleder med en bom och blir uphunna av Polarpuls 2 med Jonathan Alm och Jörgen Kard. Vi kör sedan på tillsammans men efter ett tar de en annan väg en kort bit och tappar på oss. Vi kommer fram till en kontroll där Erik och Peter från klubben står och hejar på, här börjar min ena vadmuskel att krampa när jag klickar ur pedalen för att stämpla. Fäääck!
Samtidigt kommer Polarpuls 1 ikapp oss och ser ut att ha starka ben.
Häller mig mer dricka och en liquid och trampar lite mindre intensivt ett par minuter och lyckas bli av med krampen.
Vi fortsätter jaga och kommer mot slutet av sträckan ikapp Mölndal Outdoor i en teknisk utförslöpa och kör genast om för att få lucka till stadsorienteringen.

Sträcka 3: Stadsorientering 4,5km
Snabb växling till löpskor, hugger en banan som arrangören bjuder på som vi delar på fram till första kontrollen. Vi kör på och försöker hålla hög fart utan att dra på oss för mycket krampproblem. En kontroll sitter på en stolpe ute i kanalen, där är jag lite orolig att benen skall säga ifrån och dra ihop sig som en skrämd eremitkräfta. Farhågorna besannas dock inte och badet ger snarare en skön svalkande effekt efter ett par timmar i solen. Behåller vår 4:e plats genom hela sträckan.

Sträcka 4: Mtb-O 13km
Här kör vi bort oss lite till första kontrollen och hamnar åter efter Mölndal. Sedan ångar vi på igen och Tobbe som har "magiska ben" dagens till ära får bogsera mig upp till vattentornet för att hålla vår fart uppe. Efter vattentornet gör vi ett bättre vägval än Mölndal och är åter uppe på 4.e plats. Mina ben käns rätt mosiga och Tobbe får fortsätta ta vinden och bogsera på de långa grusvägspartierna in till växling.

Sträcka 5: Paddling 10km
Nere vid kajakerna får vi uppgifter om att vi är 4 minuter efter Rejlers. Nu jäklar skall det paddlas!!!
Jag känner att paddlingen funkar bra och Tobbe ligger med på min våg hela vägen. Paddelsträckan är till att börja med väldigt öppen så jag kan ta mellantider på Rejlers vid stämplingarna för att se om vi kommer närmare. Jag märker att vi tar in på dom och vittringen på 3:e-platsen ger oss nya krafter. Samtidigt är vi jagade av Jens Thorild och John Andén i Mölndal som gör sitt bästa för att komma ikapp oss.
Inne i kanalen missar vi en vänstersväng och tappar en halvminut ca innan vi är på rätt väg igen. Med ett par hundra meter kvar på sträckan har vi kommit ikapp Rejlers och lyckas vara lite före in till stranden. Nu är Mölndal bara en kort bit efter oss och jag ser en tuff fight på sista sträckan framför mig.
För att spara några sekunder tar vi inte av oss flytvästarna vid kajakerna utan gör det under tiden vi springer upp mot tävlingscentrum.

Sträcka 6: Trailrun 5km
Nu är det Tobbes tur att ha kramp i rumpan efter paddlingen och vi får ta det rätt lugnt första kilometrarna. Jag tittar hela tiden bakåt och väntar bara på att Mölndal och Rejlers skall komma farandes i skogen och ge oss en match. Banan som var benämnd som trailrun hade till att börja med en karaktär som mest liknade de "monstertrailrun" vi brukar ha på utmaningen med diken, mossar och obanad löpning i tuff terräng.
Vi vet nu att vi är på tredje plats och vill som jag skrev allt annat än att gå i mål på 4:e plats. Tobbe visar prov på tjockt pannben och får bra fart på benen trots kramp och sista kilometrarna som går på fina små stigar håller vi riktigt bra fart.
När vi stämplar sista kontrollen och ser att ingen jagar oss är det en enorm lättnadskänsla och vi lägger benen på ryggen och beger oss sista biten mot mål.

Vi springer in på 3:e plats och lägger vantarna på en efterlängtad SM-medalj som varit ett av våra mål hela säsongen.
Det visar sig att både Mölndal och Rejlers varit ännu mer slitna än oss och tappar ytterligare på sista sträckan. Det kändes skönt att vi höll ihop prestationen genom hela tävlingen och besegrade alla lag som vi "borde slå". Axa-Adidas och Polarpuls var ett nummer större och låg inte inom räckhåll ännu, men vi jobbar vidare på detta :)

I helgen som kommer är vi några som ska åka upp till Abbas stugby och köra ett miniträningsläger fredag till lördag. Vill du hänga med? Hör då av dig på valfri mediakanal ;)


//Olof

AIM Challenge Sälen - The race story

Jag och Martin står äntligen på startlinjen. Ibland är det halva tävlingen att komma dit, även på en så kort som 6 timmar lång sådan. Martin hade så sent som dagen innan ingen ordentlig cykel att köra på. Efter en hjälteinsats av Marcus Jonsson som lånar ut sin cykel (min fjolårscykel) och Jonas Evaldsson som lånar ut sitt fräscha Schwalbe rocket ron däck, är vi ready to go.

Efter fjolårets tävlingar där jag och Göran missade förstaplaceringen (2:a och 3:a) på båda tävlingarna på grund av bristande taktisk förmåga att planera in bästa rutt, var jag extra hungrig att plocka hem den där efterlängtade segern. Missarna ifjol var, vi tog liften i Sälen vilket resulterade i dålig utdelning poäng per minut på fjället. I Hemsedal tog vi INTE liften utan cyklade upp på fjället och insåg snabbt att det var helt ocykelbart. 

Nu stod vi där igen, taktiken var klar: häng på Thule i början för att sedan göra smartare vägval längre in i tävlingen. Starten gick och över 500 deltagare splittrades som big bang. Vi hakade på Thule som åkte lift upp på fjället. Jag insåg ganska snabbt precis som i fjol när vi satt i liften, nej det här var inte bästa rutt. Redan uppe på fjället var jag lite moloken över den korkade taktiken, eller var den så korkad? Statistiken ljuger ju inte, Per Vestling har varit med i det vinnande laget ALLA år AIM arrangerats i Sälen. Den här gången skulle det visa sig att att det blev dålig utdelning på annars så bra odds.

Jag och Martin tillsammans med två riktiga eldsjälar. Tv. Sven Åke Nordenmark och Th. Olle Wallin

In i dimman, för på fjället var det just a whole lot of fog. Vi dumpar cyklarna och jag tror vi är vid nummer 35 men det är vi inte. Så jag inser snabbt att vi är någonstans mitt emellan 50 och 35 i dimman. Ändrar rutten till 49 istället och vidare mot 36. Martin frågar hur långt vi ska springa innan vi kommer tillbaka till cyklarna?

-En sväng! Ta med dig gels, svarar jag.

Insåg snabbt att den där svängen skulle bli runt 3 timmar. Jag fick med mig 2 liquids och en gel. Martin  däremot underskattade min "sväng" lite och fick bara med sig en gel. 

Våran "nästan" extakta rutt. Gula är bara vilken ordning vinnarlaget i mix tog kontrollerna.

Vi springer på i bra fart vidare nedför mot 37:an. Jag håller i tempot och kartan. Martin kan springa snabbare än så men jag visste ju att om vi ska vara ute i 6 timmar så gäller det att inte gå på för hårt under fjälllöpningen. Spångar och mossar passeras i rasande fart och jag får ett hopp om att det här kan ändå bli bra kanske. Då kommer käftsmällen! Det ser ju ut som det "bara" är att följa leden ner till nummer 27 och visst ser det ut som vi tog kontrollen också. Men nej! Vi kom in på någon vinterled med markeringar som inte en existerade på kartan då det tydligen är en sommarkarta, dålig research av mig. Vi springer inte längre på något som liknar en stig utan ren mosse och det är ordentligt blött. Tycker det tar lite lång tid att komma fram och det börjar bli lite väl flackt där vi är, kontrollen ska ju ligga i en sluttning vid en liten jaktstuga.

Inser snart att vi måste passerat och kommit ut på mossarna mellan 25 och 27:an, FAKK! Ingen idé att vända tillbaka och irra efter kontrollen då jag inte visste var på den här vinterleden vi befann oss. Vi vaskar bort kontroll 27, 28 och 26 och tappar nästan 30 poäng. Dessa hade inte tagit mycket längre tid att ta gentemot den dåliga leden vi nu kom på ner mot 25:an.

Humöret hos mig dippar och tankarna ploppar upp som facebook notifications, det är kört nu! Vi håller ihop det bra ändå resten av löpningen som är riktigt tuff. Jag kikar på klockan och ser att det tar oss 30 minuter mellan 22-39 (22 ligger under O:et i Larsson). Nummer 40 uppe på fjället är tuff och ta i dimman och vi gör några minuter, energin börjar försvinna rejält både för mig och Martin. Jag bjussar på en liquid som jag sparat för nödsituationer.

Äntligen tillbaka till cyklarna! Det är brötit och stenigt. Martins gör sitt tredje cykelpass för året och det första på den lånade cykeln. Jag säger åt honom att inte chansa och köra över sin förmåga, det är inte värt det. Jag kikar på klockan och vi har ungefär 1,5 timme på oss när vi lämnar kalfjället. Jag får prioritera borta fler högpoängare i söder på kartan. Ner mot byn och plocka så många vi kan som inte ligger för högt upp i sluttningen, det kommer bli tight att hinna i mål inom 6 timmar, tänker jag. 

Martin får kramp i en uppförbacke och jag langar över min näst sista liquid. Vid kontroll 14 ska det vara paddling. Vi tror att man kommer åt kanoterna från nordvästra sidan och pipet dit, fail! Kanoterna finns i byn och vi ser folk som simmar ut istället för att åka tillbaka. Jag säger direkt till Martin:

Jag simmar INTE!

Martin: Men det är ju 15 poäng!

Jag: Ja men jag simmar då inte det får du göra, jag kommer få fett med kramp!

Martin: OK, jag simmar, säger Martin som precis fått i sig flera gels.

Det är kallt som fan och mot nästa kontroll får Martin fin kramp. Lyckas få bort den och det är nu ungefär 25-30 minuter kvar. Jag frågar om han kört backen förut.

Martin: Ja, men bara på rullskidor.

Jag: Hur lång tid tog det då?

Martin: Vet inte men det kanske tar en kvart och cykla?

Det tar cirka en kvart och vi biter i Thules ryggar. Vestling får lite extra puttar av Flinta. Vi hinner bara med slacklinen och en kontroll till, passerar mållinjen med 1,5 minuts marginal. Det är ju som sagt onödigt att gå i mål allt för tidigt;)

Det blev till slut en försmädlig fjärdeplats. Något som jag verkar samla på i år, Omberg 4:a, LGT 4:a och nu AIM. 32,1 poäng från segern, 23,6 från andraplats och 10 från tredjeplatsen.

Direkt efter målgång. Sven Åke Nordemark skjuter av en bild.

Vinnarrutten (inte vägval utan vilken ordning de tog kontrollerna)

När vi var på väg upp mot fjället var det då jag insåg vi skulle kört mot byn eller högfjällshotellet och hållit oss på cyklarna så mycket som det bara gått.

Det var rätt kul trots att jag schabbla bort segern på taktik och orienteringen.

Nu närmast väntar SM den 1 september i Kristinehamn. Innan dess ska ni få träningsrapporter och en racerapport från ett onödigt kort Stockholm Extreme.

/Tobbe

Olof goes "Farbror Frej"

Nu känns det som all ledig tid går till planeringen inför Stockholm Extreme och vår egen tävling Utmaningen.
Idag mekade jag ihop en bogserlina à la hundkoppel att ha på cykeln i stockholm. Tog några bilder som jag tänkte lägga ut vid ett senare tillfälle med en beskrivning hur man kan göra.

Igår var jag och hämtade min nya bakaxel efter reklamationen så nu är cykeln fit for fight inför helgen. Jag och Johan Fryksenius hade mekkväll i carporten i sällskap av Johans hund. En rätt så energisk Riesen Schnauzer-valp som tyckte verktygslådan var en godispåse av bästa klass.

Imorgon blir det inköp av mat inför tävlingen och en kortare paddeltur med Martin. Tobbe har i vanlig ordning flytt landet ;) och är i Norge och jobbar.

Den gångna helgen spenderades ute på Lurö där det bjöds på "multisportbröllop" mellan Sweco adventures Mathias Carling och Ducati Rideaways Kristina Bengtsson. Jag hann med en solo-löprunda efter ankomst på fredagen och en tillsammans med Swecogänget inkl. Mathias på lördagen. Lurö bjöd på riktigt fin klipplöpning och små vindlande stigar över hela ön. Rundorna blev ca 1 mil vardera och farten var hyfsat hög bitvis.

adios!

//Olof

På uppåtgående

Nu är det full fart som gäller för att hitta bästa möjliga form inför stockholm. Satsar på lite snabbhetsträning sista veckan för att kunna köra gärnet på prologlöpningen inne i stockholm.
Funderade lite på om karlstad kunde erbjuda något högt torn att köra lite trappträning i men det är nog tunnt med det. En av looparna på prologen består av löpning i trapporna upp iett 80 meter högt torn för att sedan fira sig ner för fasaden, det kommer bli riktigt jobbigt på vägen upp och "luftigt" på vägen ner :)
Igår hade vi lite lagmöte och diskuterade taktik, mat, prylar mm för att inte missa något inför nästa helg.

I onsdags körde jag ett ångestpass för att testa formen lite. 8st intervaller á 3 minuter med 1 minut vila bestämde jag mig för.
Jag var lite osäker på hur fort jag skulle orka springa och tänkte att jag iaf borde klara att hålla mig under 3:40min/km. Benen kändes bättre än väntat trots så gott som ingen löpning sedan Åre och jag höll mellan 3:27-3:31 alla åtta intervallerna. Formen borde alltså vara på uppåtgående med tanke på hur risigt det kändes i lördags.

Efter det tog jag mig an uppdraget att agera tekniktränare på OK Tyrs mtb-träning.
Först kikade vi lite på backen bakom skjutbanan på sanna där värmlandsserien kommer gå av stapeln nästa tisdag. Jag berättade lite hur man skall stå på cykeln och tänka kring spårval genom steniga partier. Sedan var det dags för provkörning, där var det ingen som fegade(På gott och ont...) ka jag lova. Efter att de första 6 personerna hade passerat hade 3st åkt över styret och hamnat ute i terrängen, som tur var utan allvarligare person(eller cykel)skador.

Efter det körde vi lite bromsteknik där det gällde att våga använda frambromsen. Även här var det frisk vågat av de flesta som verkligen testade gränserna. Inga vurpor denna gången iaf :)

Sista momentet var en sväng. Hur svårt kan det va? tänker många. Men med rätt spårval, inbromsning och igångdrag kan man spara mycket tid och kraft. En långloppsbana innehåller ju dessutom ganska många svängar så sparar man ett par sekunder i varje kurva så blir det mycket tid.

Det är skönt att se vilken uppslutning det är på OK Tyrs träningar. Vi var säkert 20 cyklister som rulladeiväg från KMTI denna onsdag.

I helgen skall jag och Erika ut till Lurö för att vara med när Mathias Carling och Kristina Bengtsson gifter sig. Förhoppningsvis håller sig vädret i schack så vi kan vara utomhus.
Givetvis åker även löpskorna med ifall jag hinner klämma in lite löpning runt på ön. Vet inte hur det ser ut på Lurö men lite skön klipplöpning hade suttit fint. Ni får hålla koll på facebook för korta uppdateringar under helgen.
Tobbe och Martin åker till Sälen för att tävla i AIM Challenge och förhoppningsvis kan de ro hem segern i år efter några lärdomar från förra årets andraplats.

//Olof