Semester = träningsläger, INTE vice versa

Dags att redogöra varför man tar en semester i november. Jo ekvationen är enkel, semester = träningsläger, där träningsläger kräver variablerna tid och träning. Så vad bättre passade det åka ner till Gran Canaria för att smiska backar i 30 graders värme? Inget, just det, jag tänkte väl det:)

Hade äran och få med mig två snabba ner, youngmultisporters egen mean machine, Martin Holmstrand och min snabba cykelpolare från Härrljung (numera Oslo), Cimon Johansson. På måndagen den 5 november satte vi oss på andra rundan av Norwegians flygavgångar ner Gran Canaria från Karlstad. 6 långa timmar i flyg är ju inte direkt upphetsande men det lindrar när Norwegian erbjuder gratis internet i sina flygplan. Vi alände runt klockan 01.00 lokal tid till vårt bungalowhotel, Maspalomas Lago. Klampade in på hotellet och det första Martin noterar är att gubben som sitter vid informationsdisken kikar på helt andra grejer än barntillåtet, vi nöjer oss med att säga så.Went to bed zzzZZZzzzZZZ.....

Blev en liten omväg till cykeluthyrningen, men vad gjorde det?

Tisdag:

Passade på och ta en riktigt sovmorgon, 08.00 :) innan vi traskade in mot Playa del Inglés. Bommade närmsta vägen lite och fick gå en extra turistsväng innan vi kom fram till Free Motions cykeluthyrning. Vi hade förbokat cyklar så det borde ju ha gått snabbt. Men av tidigare erfarenhet (december 2010) vet jag det inte är någon skräll direkt om man får vänta en hel del extra. Efter drygt 45 minuter kom vi ändå iväg, om än dock gående, eftersom vi glömt pedalerna i bungalowen.

Vi siktade på en tur runt 6 timmar. Efter drygt 2 timmar och stekande hetta i solsluttning, med motlut hela vägen, stannade vi till för ett kort energistopp i San Bartolomé. En 33cl cola och en isglass för min del.

San Bartolomés branta kullerstensgator

Drog sedan vidare mot Gran Canarias topp, 1949 möh, som tog oss ytterligare 1,5 timme. Där uppe var det betydligt svalare, runt 15 grader istället för 30 grader som det var längre ner.

På toppen

Med windchillen på väg ner sen fick både fingrar och tår sig en rejäl dos med kyla. Jag hade spanat in en väg på kartan som såg ut och kunna vara riktigt rolig med serpentinkurvor utför. 8 kilometer ner senare stötte vi på patrull, i form av en grusväg, så det var bara och vända upp igen. I slutet av av den stigningen kändes det som Martin ökade takten för att känna lite på mig. Han missade en växling och jag gled förbi. Jag sak inte säga jag gjorde en Contador men jag tänkte ju ändå, ska jag vänta och köra tillsammans sista biten eller ska jag ta chansen. Jag tog chansen, ökade farten lite till och hamrade på till toppen solo. Känns alltid skönt att få känna sig stark, bra för hjärnbalken. Sen väntade över en timme med utför (och lite uppför).

På väg hem efter en lång dag. Solnedgång!

Ruskigt roligt och köra om bilar på alla serpentinvägar. Hängde på en bil som körde om en annan i över 70 knyck, får då se en motorcyklist försöka tränga sig om mig samtidigt. Hur tänkte han? När han väl passerade, gestikulerade han vilt (även hans brud som satt bakpå) och sparkade åt sidan, som om han skulle sparka omkull mig. Kände jag inte kunde släppa styret i den farten för att hytta tillbaka. Det var ju ändå han som hade försökt köra om mig när jag själv höll på att köra om. Fick reda efter vi kommit ner han gjort samma sak när han kört om Cimon och Martin innan mig, conclusion: Ett jävla pucko!

Avslutade dagen med möte och middag på Playa del Sol med Mats Andreasson och Marie Plosjö (mer om det mötet tar jag vid ett senare tillfälle).

Passets data:

Datat på GPS:en skiljer sig helt klart från de cykeldatorn på styret visade:

Distans: 123 km

Rulltid: 5 h 44 min

Medelhastighet: 21,52 km/h

Maxhastighet: 73,66 km/h

Enligt garmin connect körde vi 3086 höjdmeter och enligt Strava 4242. Fråga mig INTE hur det kan vara så, nog för jag läst GIS men de här programmen behandlar samma datafil men får olika resultat.

Är nog så enkelt att GPS:en inte riktigt hänger med i bergen riktigt och "genar" lite i de skarpa kurvorna.

Onsdag:

Tog en liten sovmorgon innan vi gav oss av längst med "platten" vid kustremsan. Det är inte direkt platt när vägen går upp och ner i ravinerna bort mot Puerto Mogan, men det finns inte många vägar utan backa på Gran Canaria. Stannade för en burkcola i Puerto Mogan efter 30 kilometer, sen bar det iväg: upp, upp, upp och upp. Först lätt sluttande ett bra tag, plötsligt, bäääääääm! Det kommer en solbränd snubbe i rövlång hästsvans och bankar om oss i spurttempo nästan. Vi körde ju vårt distansrace och så vi lät han gå. Han måste ju köra intervaller tänkte vi högt. Såg honom sedan i nästa by gå in på en fika. Jaha, okej han körde nog intervaller. Sen började kanske den finaste stigningen på hela Gran Canaria (utan att ha varit överallt kan jag nog påstå det ändå). Från Pie de la Cuest upp till sjön La ninas.

Steker på rejält uppför Gran Canarias kanske finaste klättring.

Fin asfalt hela vägen upp.

Nästa 10 kilometer och runt 700-800 höjdmeter, smaka på den ni! En bit upp i den backen får Martin pumpa sitt bakdäck för femtielfte gången, pyspunka skulle det visa sig. Då kommer hästsvanssnubben igen i ett vansinnigt tempo. Cimon kommenterade:
-Skulle jag försöka hänga på honom skulle jag vägga efter 200 meter för fan!
Så vi fortsatte i distanstempot till toppen för att slänga i oss ytterligare en burk cola från en handlare som stod och sålde sprit, nötter, frukt mm.

Vi var ganska ensamma. Men såg på shotglasen i soporna han haft fler besöker innan

Sen skickade vi på ner mot Soria, en ruskigt liten väg med helt annan asfaltkvalité än den vi just klättrat upp på. Här fick man hålla tunga rätt i mun, brant som satan var det också. Sen var det bara att "rulla" hem när vi väl hade kommit ner i dalen. Avslutade med käk vid stranden.

Passets data:


Enligt cykeldatorn:
Distans: 105 km

Rulltid: 4 h 34 min

Medelhastighet: 22,96 km/h

Kör en uppdelning av resan, så det här blir del 1. Håll ut, så kommer del 2 inom kort.

/Tobbe